En dag i november

Vi människor föds som ett blankt blad i en bok, med tiden skriver vi våra egna berättelser och boken blir till slut en berättelse. Ju äldre man blir så börjar bladen att blekna och suddas ut. Hos de flesta som dör så är man tillbaka på ruta ett som en helt oskriven bok.
Är så hemskt att man inte kommer ihåg vem människan som sitter bredvid är eller personen som man älskat i över 50 år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0