Emelie Josefin Eklund

Igår kunde jag inte somna så låg och tänkte på allt mellan himmel och jord. Låg och tänkte på att jag inte är redo att bli vuxen än. Fatta jag tar examen i januari?! Jag vill vara liten igen.
Så där liten som när kärlek var att få en puss på munnen eller att någon tyckte att man var söt. När vänskap var att ha delat ett bästishalsband. När det värsta som kunde hända var att alla skulle få reda på vem man var kär i.
Jag är inte redo att ta examen och ha hand om andra människors liv jag är fortfarande den där lilla flickan som är rädd för att inte svara rätt när läraren frågar. Som är rädd för killbaciller (eller nja inte lika rädd längre kanske);)

Om jag börjar bli vuxen betyder det ju att mina päron blir äldre med. Kommer aldrig kunna se ett liv utan mina päron. Den första jag vill ringa när det händer något är ju mamma! Mamma, snälla, underbara och bästa mamma. Vad skulle jag göra utan dig?

Om du dör mamma,
då tar jag livet av mig.
Då ska jag leva. För dig.

texten ovan är från en film jag såg idag. I taket lyser stjärnorna, den var riktigt bra men hemsk på flera sätt.


Bara därför bjuder jag på en bild från 9an eller första året på gymnasiet typ(?)